Nytt År, Nya kapitel & Själen har sina skäl

Creative Mind Communication - Nenna Zetterström - ledarskapsutveckling genom hypnos & mental träning som gör skillnad Creative Mind Communication - Nenna Zetterström - ledarskapsutveckling genom hypnos & mental träning som gör skillnad

Tack alla Vänner & God Fortsättning!

2018 är till ända och jag är nog inte ensam om att dra ett djupt andetag som av en lättnandets suck efter det gångna året. Tillhör du en av dem som upplevt 2018 som ett utmanande år, och kanske speciellt slutet av förra året? Du är sannerligen inte ensam! Min förklaring är, och i min värld var det, kulmen på en SJUÅRSPERIOD, en cykel, som vi alla tillsammans går igenom. Vi kan reagera på det här på olika sätt men många, v ä l d i g t   m å n g a, har upplevt förra året som både utmanande och mindre lätt. Varje år brukar jag göra en tillbakablick och summera året som gått och egentligen behöver jag nog bara ett enda ord för att beskriva 2018.
T r a n s f o r m a t i o n! Och vad tusan betyder då det? Egentligen?

För min del har hela 2018 varit ett år av UTVECKLING och det kulminerade i september. För att vara exakt så hände något inom mig som jag inte har kunnat sätta ord på förrän nu, i januari. I går vaknade jag på morgon och kände, verkligen K Ä N D E att det ”värsta” är över, att tipping pointen är passerad. Inte färdig men liksom över kanten på något sätt. Jag har inte förstått hur det här påverkat mig, och nu kan jag inte förstå att jag INTE kunnat FATTA det. Jag som arbetar med "sådant här", och är riktigt bra på det också! Jag är riktigt bra på mitt jobb och att hjälpa andra men för min egen del trodde jag att jag var ”klar” med just det HÄR. Att jag ”gått vidare” och ”släppt taget” om det. Men nej, så har det inte varit. Jag har insett att ”sanning” är den sanning vi klarar av och att ju mer MEDVETNA vi blir/är desto större SANNING kan vi förstå.
 
För min egen del var förra året ett år då jag blev MEDVETEN om att jag inte var klar med något som fullkomligt slog undan benen för mig. Och jag trodde att jag bearbetat och släppt det här men det blev ett absolut faktum att så inte var fallet.
 
Som jag skrev tidigare så brukar jag varje år göra en summering av året som just passerat och aldrig tidigare har det varit tydligare att för mig handlar det inte om att göra mer utan att VARA mer. Jag behöver VARA mer för då kommer jag VARA LÄNGRE.  Den resa jag gjort under 2018 har gjort mig närvarande och medveten till att jag äntligen förstår, verkligen FÖRSTÅR, hur viktigt det är att låta SJÄLEN TA PLATS när den kallar.  

Men för att berätta och dela den resan behöver jag backa bandet och då är vi i JUNI förra året. Fram till juni hade jag känt att ”något” var på gång som jag inte kunde sätta fingret på. Du vet den där känslan av att ”något är i rörelse” inombords. Vid den tiden satt jag och la sista handen vid ett bokmanus i ett projekt och i det manuset berättar jag om när jag fick mitt ”SPIRIT CALLING”. Jag skickade in mitt manus och var TACKSAM att jag fick iväg det på det speciella datum det var. När jag i efterhand läste vad jag skickat iväg blev jag lite konfunderad över avslutningen. Hade jag skrivit den avslutningen? Men okej, det var väl skapat i INSPIRATION och flow tänkte jag och la inte större eftertanke över det.
 
 Vi går framåt i tiden och är nu i mitten av september. En kund ringer och meddelar att hen behöver avboka sin tid för hen har blivit lite krasslig. Kunden är en 80-åring som sökt sig till mig för att ”det är aldrig försent att förlåta något” som kunden sa när hen kontaktade mig i början av september och bokade tid. Något i det samtalet gjorde att det ”rörde sig ännu mer inombords” i mig. Någon dag senare åker jag till Stockholm för en av de dagar jag sett fram emot allra, allra mest! Jag känner mig både förväntansfull, tacksam och stolt och riktigt längtar efter att träffa en massa fantastiska härliga människor. B O K L A N S E R I N G EN! Och hela tiden, i bakgrunden, den där ”rörelsen” inombords. Känslan att något är i görningen och att det är något jag kommer att bli medveten om…
  
Och sättet jag blir medveten om det! …vid boklanseringen, med boken i mina händer, på scen! Jag står på scenen och är så TACKSAM och STOLT över att boken är släppt och jag ska tacka alla inblandade och… tårarna bara FORSAR fram! Människorna runt omkring tror väl att det beror på något annat men jag KÄNNER vad det är som släpps fram. Och i den situation där jag minst av allt vill stå och fulgråta! En sak hade väl varit om en stilla tår hade runnit på kinden men det här var att släppa på ”snorkranen”!
 
Känslan som störtade fram var SKULD och den var obeveklig! Hela boklanseringen är som ett töcken, en dimma, och det jag minns till detalj är hur känslan av skuld växer och VÄXER. Jag väljer att gå till hotellet, istället för att gå på lokal och fortsätta fira, och en underbart kär väninna följde mig (Tack tack tack Elinor)! Fotot är från morgonen efter boklanseringen där jag sitter och försöker ta in vad det är som hänt... En sak var dock kristallklar, jag förstod att jag hade ett arbete att göra som lagts i dager för att LÄKA. Och kroppens respons gick heller inte att ta miste på… jag fick influensa… och den avlöstes av ytterligare en influensaperiod! Tydliga tecken på att det är dags att göra inre rensningsarbete.
 
 Jobbat med klienter och kunder har jag gjort under hela den här tiden, det är de sociala medierna som jag valt bort under den här perioden och som en slump (?) slutade mitt mobilsvar att fungera så du som kanske sökt mig (på privata mobilen) men inte fått svar, tekniken har inte varit på min sida. Eller det är kanske det den har? Jag skulle kanske bara fokusera på att komma vidare i processen? Men nu har processen nått TIPPING POINT, jag är ”över på andra sidan” och har gjort min ”läxa” och jag är HELT SÄKER på att den här erfarenheten kommer läggas till min RESURSBANK att kunna ösa ur vid arbete med andra människor…
 .
.
 Så, vad är det jag processat och läker, som öppnades upp där på scenen, som tog sin början sju år tidigare, för att i mitten av september förra året, göra mig uppmärksam på att jag hade mer eget arbete att göra? Jag som trodde jag var klar och gått vidare från den situationen…
 
2011 var ett fruktansvärt år för mig. Min allra närmaste väninna valde att avsluta sitt eget liv. Hon var (är) en själssyster som stod (står) mig närmare än någon annan. Det har varit mindre lätt och sorgen har haft sina faser som sorger har MEN… en sak har jag missat. En sak har jag missat så totalt att jag var helt oförberedd när insikten öppnades upp, och på sättet den öppnandes upp.
 
Under ett par år har jag skrivit på en bok, den som egentligen skulle vara mig FÖRSTA bok. Boken handlar om erfarenheten med min väninna och på något sätt har den ”aldrig blivit riktigt klar”. Det har alltid känts som att jag behövt skriva om, ändra, justera och ändå blir den aldrig ”klar”. Flera vänner har (speciellt en av mina älskade vänner som i stort sett varje samtal vi har frågar, ”och boken Nenna???” Tack Tack Tack för dig Elisabeth)! redan satt sig på väntelista, och det är ju en YNNEST att ha en väntelista på sin bok, men det har inte hjälpt. Boken kändes aldrig ”klar”. NU förstår jag att det SAKNADES en MYCKET VIKTIG pusselbit att få med, och den pusselbiten damp ned där uppe på scenen!
 
Hur kommer det sig då att jag, i samband med boklanseringen av ”den andra” boken, får svaret som kommer hjälpa mig att kunna avsluta första? Jo, i den bok jag stod och höll, på scenen i Stockholm, har jag som avslutning skrivit det som boken om min väninna börjar med. Det som jag var konfunderad över om jag verkligen skrivit men slog bort tanken med att det var skrivet i ”inspiration och flow”. Och i det ögonblicket, där på scenen, kom INSIKTEN att jag glömt en viktig pusselbit i ekvationen för att kunna skriva klart den första boken. Jag hade glömt bort MIG SJÄLV! Har du kanske haft erfarenhet av att du ska boka/beställa något, för dig och dina vänner, och upptäcker att du beställt/bokat en plats för lite? Att du glömt att RÄKNA IN DIG SJÄLV i ekvationen/bokningen? Jag hade gjort detsamma... Jag hade FÖRLÅTIT min väninna för handlingen men… jag hade glömt att räkna in mig själv i ekvationen. Jag hade glömt bort att FÖRLÅTA MIG SJÄLV!
 
Jag gick och bar på djupa känslor av SKULD, att jag inte varit en god vän och att jag inte funnits för henne, och på olika sätt hade jag försökt, helt OMEDVETET, kompensera ”för att sona min skuld”.  Jag hade gått med känslor av att min väninna ÖVERGAV mig, och jag ÖVERGAV/SVEK henne, och det har gjort att jag haft svårt att avsluta boken så jag ÖVERGAV den på något sätt. Den blev ju aldrig ”klar” för det SAKNADES något i den som jag inte kunnat sätta fingret på! Istället försökte jag ÖVER-GE, alltså GE i ÖVERFLÖD för att kompensera för den SKULD jag känt, för att jag inte varit en TILLRÄCKLIGT BRA VÄN, för min väninna. Och som den FANTASTISKA VÄN hon var (ÄR) tryckte hon lite på rätt knappar, eller rättare sagt, hon ryckte i ”rätt trådar” (mer om det i nästa inlägg) vilket gjorde att jag fick insikten om vad jag behövde göra. Dels för att JAG skulle komma vidare, och rensa det här under sista delen av 2018, dels för att få med de insikter som boken ska innehålla för att VARA KLAR.
 
Under den här perioden så har jag också, som många många andra, genomgått en stor TRANSFORMATION. Jag har alltid varit känslig/intuitiv och ”ser osynliga världar och frekvenser” sedan barnsben och transformationen, som jämförelse för min personliga del, är nu för mig att likna vid uppringt modem kontra höghastighets 5G.  Tidigare har jag aldrig ”gått ut med” att jag arbetar på flera olika plan, utan det har kunder och uppdragsgivare ”upptäckt under våra samarbeten”. Jag har inte till 100 % varit den jag är, utan arbetat ”under cover”. Förutom (eller rättare sagt TILLSAMMANS med) att jag arbetar med coaching, positiv mental träning och hypnos, är jag medial/intuitiv där jag ser/läser/läker/healar frekvenser och gör readings.  Det är ju ingen NYHET för dig som känner eller träffat mig, eller hur. :-)
 
Och nu är det sagt, uttryckt, och det öppnar upp för ännu mer av det som människor tagit kontakt med mig för som jag tidigare inte gått ut med. För att verkligen ÄGA den här processen och omfamna transformationen och det som 2019 innebär – NEW BEGINNINGS – passar det alldeles PERFEKT att starta det nya året, och den nya cykeln, med ATT SÄGA:
 
VARMT VÄLKOMMEN till Creative Mind Communication och Nenna Zetterström. Det här är jag – jag ÄR HÄR för att göra de osynliga världarna synliga :-)
 
Och som för att befästa att det är en cykel som avslutas, för att börja en ny, fick två av mina underbara vänner som beställt boken av mig den i sina brevlådor, samma dag som den 80-åriga kunden ringer för att boka ny tid. Och hen sa, precis som förra gången, ”det är aldrig försent att förlåta”…  och det är samma morgon som jag vaknade med känslan av att ”det vänt”…
 
Visst är livet fantastiskt spännande när själen har plats att göra livet så otroligt nyansrikt.
 
Jag önskar dig en fantastiskt härlig dag J Enjoy <3 J
 
Vill du ha ett eget exemplar av boken Transformational Stories gå vidare här >
 

Så här börjar min andra, första bok… som är slutet på min första, andra bok ;-)
”Ljuset är så starkt! Så starkt att det inte tycks finnas några skuggor och inte heller någon källa varifrån ljuset kommer för ljuset är på något sätt själva källan. Jag "flyter" fram och känner att jag inte är ensam och jag känner igen energin! Mia! Mia!! Glädjen är obeskrivlig och vi flyter runt i ljuset och jag känner mig så lätt, glad och en känsla av kärlek större än hjärtat kan härbärgera finns överallt. Det känns lätt, ljust och "luftigt" och stillheten bara är. Jag mår bra! Har aldrig mått så bra och...
 
Så kommer surret! Det surrande ljudet och jag vet vad det betyder! I samma stund dämpas ljuset och det skriker i mig "NEJ!!" "NEJ!! Jag vill inte tillbaka!! Jag vill stanna!!" Jag hör hur Mia svarar: "Inte än. Det är inte dags ännu." Surret tilltar i styrka och ljuset "sugs" liksom bort. PANG! Dunsen gör ont i min kropp. Det gör ont att andas och ögonen känns så tunga när jag öppnar dem. Jag är tillbaka. Jag är tillbaka i sängen på sjukhuset. Och smärtan kommer tillbaka den också..."